Det brann och jag vaknade
Gårdagen blev en dag lik ingen annan. Vaknade ju med en inte så trevlig huvudvärk. Först ringer en kvinna som jag tydligen bott granne med för över två år sedan och säger att folk ringer titt som tätt till henne och söker mig. Hon verkar anse att detta är mitt fel och att jag borde göra någonting åt det. Jag förstår ingenting men blir såklart lite upprörd.
Men detta problem ska komma att verka litet i jämförelse med vad som följer sedan. Direkt när jag lagt på telefonen ringer min fästman och berättar att det brinner på mitt jobb?! Utan att ens titta mig i spegeln kastar jag mig i bilen och åker dit för att se hur illa det är. Och visst brinner det. Det står direkt klart att där kommer vi inte jobba på ett tag.
När jag kommer hem har jag värre huvudvärk än när jag vaknade. Jag ser mig i spegeln och inser att jag ser förjävlig ut. Tankarna snurrar. Frågorna. Vad händer nu? Min fästman kommer hem just när jag håller på att skicka iväg en jobbansökan eftersom jag inte vet om jag har något jobb att gå till längre. Han frågar något. Jag skriker ... TYST! Inte särskilt lugn. Sedan känns det som att allting han säger är kritik och jag vill bara försvinna. Orkar inte.
Men idag när jag varit ledig en stund har jag börjat vakna. Insett att de senaste veckorna har jag varit som en zombie. Minns knappt vad jag gjort. Vet bara att jag gjort alldeles för lite här hemma. Och att livslusten inte alls funnits. Jag känner mig så himla kass, så jäkla sämst. Har varit inne i en jobbubbla igen. Glömt bort allting annat.
Så idag har jag faktiskt gjort ett ryck här hemma. Om en stund ska jag på ett jobbrelaterat möte för att få veta vad som händer nu. Vet bara att jag ska jobba ikväll, i en liten grillvagn. Spännande. Snabba ryck måste jag säga. Men de är bra på mitt jobb, det löser sig nog på något sätt. Jag måste ju hoppas det. Annars kommer jag ha väldigt mycket tid att göra saker här hemma ...
Men detta problem ska komma att verka litet i jämförelse med vad som följer sedan. Direkt när jag lagt på telefonen ringer min fästman och berättar att det brinner på mitt jobb?! Utan att ens titta mig i spegeln kastar jag mig i bilen och åker dit för att se hur illa det är. Och visst brinner det. Det står direkt klart att där kommer vi inte jobba på ett tag.
När jag kommer hem har jag värre huvudvärk än när jag vaknade. Jag ser mig i spegeln och inser att jag ser förjävlig ut. Tankarna snurrar. Frågorna. Vad händer nu? Min fästman kommer hem just när jag håller på att skicka iväg en jobbansökan eftersom jag inte vet om jag har något jobb att gå till längre. Han frågar något. Jag skriker ... TYST! Inte särskilt lugn. Sedan känns det som att allting han säger är kritik och jag vill bara försvinna. Orkar inte.
Men idag när jag varit ledig en stund har jag börjat vakna. Insett att de senaste veckorna har jag varit som en zombie. Minns knappt vad jag gjort. Vet bara att jag gjort alldeles för lite här hemma. Och att livslusten inte alls funnits. Jag känner mig så himla kass, så jäkla sämst. Har varit inne i en jobbubbla igen. Glömt bort allting annat.
Så idag har jag faktiskt gjort ett ryck här hemma. Om en stund ska jag på ett jobbrelaterat möte för att få veta vad som händer nu. Vet bara att jag ska jobba ikväll, i en liten grillvagn. Spännande. Snabba ryck måste jag säga. Men de är bra på mitt jobb, det löser sig nog på något sätt. Jag måste ju hoppas det. Annars kommer jag ha väldigt mycket tid att göra saker här hemma ...
Kommentarer
Trackback
