Förstår inte
Det är sällan jag känner mig hundra procent nöjd med min tillvaro. Inte ofta som jag bara är helt och fullt lycklig. Jag vet inte vad det beror på. På pappret har jag så mycket jag bara trodde jag kunnat drömma om. Ändå kan jag ibland känna att jag bara vill lägga mig ner och grina. Den enda anledningen jag kan komma på är att jag måste ha någon form av diagnos. Men jag har läst på, hittar ingen som passar mig riktigt.
Om mina slutsatser stämmer har jag väldigt lite av alla tänkbara bokstavskombinationer. Eller så har jag helt enkelt ingen alls. Men då vet jag inte vad som ska förklara varför jag har så svårt med att finna ro inom mig. Varför jag helt plötsligt kan bli deppig när jag borde vara glad. Är folk i allmänhet så, bara att de är bra på att dölja det?
Värst är det när jag får tid att tänka. På jobbet går det jättebra för då är jag sysselsatt hela tiden. Men när jag sitter ensam hemma och hjärnan sätter igång. Då kan jag ibland bara känna att jag vill skrika rakt ut. JAG ORKAR INTE. Men det gör man ju inte.
Om mina slutsatser stämmer har jag väldigt lite av alla tänkbara bokstavskombinationer. Eller så har jag helt enkelt ingen alls. Men då vet jag inte vad som ska förklara varför jag har så svårt med att finna ro inom mig. Varför jag helt plötsligt kan bli deppig när jag borde vara glad. Är folk i allmänhet så, bara att de är bra på att dölja det?
Värst är det när jag får tid att tänka. På jobbet går det jättebra för då är jag sysselsatt hela tiden. Men när jag sitter ensam hemma och hjärnan sätter igång. Då kan jag ibland bara känna att jag vill skrika rakt ut. JAG ORKAR INTE. Men det gör man ju inte.
Kommentarer
Trackback
