Ensam tid är bortslösad tid
Så fort jag blir ensam känns det som att jag bara vill försvinna. Det verkar faktiskt som att jag blivit beroende av att ha folk omkring mig för att må bra. Förut tyckte jag nog om ensamheten på något vis. Nu hatar jag den bara. Varje sekund av den. Egentid, go to hell.
Så varje morgon känner jag mig grymt omotiverad på livet. Sedan åker jag till jobbet. Blir glad. Eller så kommer världens bästa sambo hem. Då blir jag också glad. Men de där dagarna då han jobbar och jag är ledig dom suger verkligen. Jag jobbar hellre ihjäl mig än är hemma själv!
Tur att idag inte är en sån dag. Jobb 11-14 och sedan vet jag inte vad vi hittar på? Säkert nåt kul ... Eller inte. Huvudsaken är väl att man har varandra.
Så varje morgon känner jag mig grymt omotiverad på livet. Sedan åker jag till jobbet. Blir glad. Eller så kommer världens bästa sambo hem. Då blir jag också glad. Men de där dagarna då han jobbar och jag är ledig dom suger verkligen. Jag jobbar hellre ihjäl mig än är hemma själv!
Tur att idag inte är en sån dag. Jobb 11-14 och sedan vet jag inte vad vi hittar på? Säkert nåt kul ... Eller inte. Huvudsaken är väl att man har varandra.
Kommentarer
Trackback
