Bea

Alla kontrakt är påskrivna. Vi har flyttat in. Jag har blivit husägare för första gången. Det slutgiltiga beviset på att man blivit vuxen. Men ändå känns det inte så. När snubben från bredbandsbolaget kom och skulle koppla in bredbandet förväntade jag mig att han skulle fråga: "Jaha, och var har du dina föräldrar då?" Varje gång jag parkerar min bil och kliver ut förväntar jag mig att folk tänker "Skitungen har lånat bilen av sina päron". Som att jag på något vis inte KAN ha allt det jag har och bara låtsas vara vuxen!

Jag är 21 år gammal. Trodde aldrig att jag skulle vara här jag är idag vid det här laget. Ändå är jag inte helt tillfredsställd. Jag blir aldrig helt tillfredsställd. Det är en förbannelse och gåva på samma gång. Men jag försöker ändå stanna upp och vara nöjd en stund nu. Inte bara fortsätta framåt som ett ostoppbart tåg.

Men jag vill ju så himla mycket!