Jag ser ljuset!
För åtta dagar sedan vaknade jag upp med en dunderförkylning. Visste då att jag hade nio jobbdagar som väntade. Tänkte att jaja, jag tar väl en dag i taget. Går det så går det. Och jag är så himla stolt över mig själv! För trots att jag verkligen varit asförkyld och tagit mig igenom varje dag på panodil. Trots att jag vaknat upp varje dag med stel nacke och ett lätt illamående. Trots det har jag inte varit hemma en enda dag.
Jag är fan en kämpe! Men att träna har bara varit att glömma. Och jag saknar det, jättemycket. Det gör min nacke också. Men måste jag välja mellan träning och jobb så är valet enkelt. Jobbet är min inkomst.
Men jag känner verkligen att det här med att jag kämpar vidare även när det känns smått omöjligt. Det är precis det som kommer göra att jag når alla mina mål. Jag KAN.
70 timmar på nio dagar ... Tror ändå jag unnar mig en ledig helg.
Jag är fan en kämpe! Men att träna har bara varit att glömma. Och jag saknar det, jättemycket. Det gör min nacke också. Men måste jag välja mellan träning och jobb så är valet enkelt. Jobbet är min inkomst.
Men jag känner verkligen att det här med att jag kämpar vidare även när det känns smått omöjligt. Det är precis det som kommer göra att jag når alla mina mål. Jag KAN.
70 timmar på nio dagar ... Tror ändå jag unnar mig en ledig helg.
Kommentarer
Trackback
