Bea

Sitter inne i våran walk in closet bara för att det blev så fint här när vi fick igång lampan. Lutad mot en dubbelvikt madrass med en kudde på toppen känner jag mig ganska nöjd. Dock så har jag träningsvärken från helvetet då jag körde ett träningspass här hemma igår. Så fort jag sätter mig ner skriker jag av smärta. Haha.

Ute är det halt. Gick till älsklingens jobb och lämnade lite saker som han glömt, men att jag inte halkade och slog ihjäl mig var nog bara tur. Eller okej, det underlättar faktiskt att se vart man går och inte ha bråttom också.

Är spänd i nacken och känner mig allmänt dåsig. Antar att spänningen kanske beror på gårdagens träning och det stör mig. Visst ska man kunna träna utan att må dåligt? Det är inte det värsta jag varit med om, men tillräckligt för att det ska hindra mig från att må riktigt bra. Jag är egentligen en aktiv person som lätt blir rastlös, men alla problem med min kropp har gjort att jag inte alls orkar så mycket som jag önskat. Jag vill ju vara duktig och jobba mycket, träna mycket och allt där mellan.

Om inte kroppen hindrat mig hade jag nog haft alla förutsättningar att bli en riktig superkvinna. Jag menar, hjärnan är rätt jäkla envis ändå. Men visst, de finns säkert de som trotsar sina kroppar också och kör på trots att de spyr av illamående. Och då kanske jag helt enkelt är svag, för jag gör inte det. Men om den dagen kommer då allt jag gör inte längre får konsekvenser. Då ska jag bli mitt bästa jag. Den jag skulle kunnat vara.