Bea

Semestern är över sedan några dagar tillbaka. Men det känns helt okej, jag vill ju jobba och förtjäna mina slantar. Skulle aldrig stå ut med att bara gå hemma och parasitera på andra. Men visst kan det kännas tungt ibland. När kroppen säger ifrån vill jag bara lägga mig ner och ge upp. Men det är bara att ta nya tag och reda ut vad som är roten till problemet. Det finns ju ingen anledning att ge upp så länge man har mål att sträva mot.

 

För övrigt önskar jag att jag kunde åka utomlands nu. Men den största anledningen är (hör och häpna) att jag är så less på att laga mat att jag gärna skulle ha en ursäkt till att äta ute varje dag. Annars trivs jag rätt bra med att vara hemma faktiskt. Vi har så mycket att göra i huset och det är kul att se att saker och ting går framåt. Nog kommer vi få vårt drömhem till slut. På det stora hela är jag väldigt nöjd med mitt liv. Jag är fullt övertygad om att allt jag vill göra kommer att ske under någon period av livet. Och det ger mig ett slags lugn.

 

Allt har gått så lätt att jag nästan förväntar mig ett bakslag. Är det verkligen såhär enkelt att leva?