Bea

Kanske har den sista pusselbiten äntligen fallit på plats. I mitt perfekta liv med hus, fästman, ett jobb jag trivs med och allt vad man någonsin kan önska sig så har ridningen varit det enda jag saknat. Igår var jag och provade en toppenfin ponny och jag tror vi kan bli en riktigt bra matchning efter lite träning. Mitt liv är fulländat.

Nu ska jag bara få allt att gå ihop tidsmässigt. Jag kommer inte kunna ge allting fullt så mycket tid som jag önskat. I så fall kommer jag knäcka mig. Jag kan inte rida varje dag, jobba varje dag och ändå ha tid över till annat. Men det går säkert att hitta någon slags balans i livet ändå.

Visst önskar jag att jag hade lika mycket tid som en del andra tycks ha. Jobba hela dagen, gå en powerwalk, tillbringa några timmar i stallet och ändå ha det perfekta kärlekslivet. Var hittar de alla timmar? När sover de?

Gåtan förblir olöst.