Morgontrött
Jobb hela dagen idag. Låg halva natten och kunde inte sova för alla tankar som snurrade runt i huvudet. Ingen bra kombinaton kanske för nu är jag så fruktansvärt trött!
Men det finns så vansinnigt mycket att tänka på. Vi har lagt bud på ett hus ... Tänk om vi får det? Jag har sökt några jobb, tänk om jag får ett av dem? Jag har hittat en potentiell medryttarhäst, tänk om den är den rätta för mig? Såå mycket som kan gå så bra men samtidigt kan det ju gå käpprätt åt helvete.
Men mest känns det som att jag har saker att se fram emot. Att jag ska tatuera mig nästa tisdag vet jag ju. På måndag har jag tid för synundersökning, det börjar vara dags att skaffa nya brillor. Det är dessutom mindre än en månad kvar till jul. Alltså, det finns så mycket jag skulle kunna vara lycklig över. Jag skulle kunna ljuga och säga att mitt liv är helt perfekt. Kanske så att alla andra kan gräma sig över att deras inte är det.
Men vad skulle det tjäna till? Mitt liv är inte perfekt. Även om många pusselbitar skulle kunna falla på plats inom en snar framtid så har jag inte allt. Jag är så himla svårt för att vara helt tillfredsställd. Jag tror det beror på alla som skriver att DERAS liv minsann är perfekta. Man tänker ju liksom, varför får dom men inte jag? Jag vill också ha!
Men det är ju inte realistiskt ens en gång. Folk som ba "Åh, min pojkvän kom just hem med choklad till mig, guud så romantiskt" Första tanken blir ju "Åhh, vad gulligt!" Men sen "Amen hallå, hur fan har du tid att skriva om det om det nu var så romantiskt?!" Och sen inser man att pojkvännen säkert blev skitirriterad och besviken för att tjejen alltid måste uppdatera om allt. Och då tänker man ju typ "Mohahaha!" istället. Fast innerst inne undrar man ju ... Kanske har de trots allt det perfekta livet?!
Men nä. Egentligen är det onödigt att må dåligt för att man tror att alla andra har det mycket bättre. Jag skulle LÄTT kunna skriva en massa bra saker som säkert skulle få alla att häpna över hur bra jag har det också. Men the true story är att det går upp och ner. Så är det väl ändå för de flesta?
Men det finns så vansinnigt mycket att tänka på. Vi har lagt bud på ett hus ... Tänk om vi får det? Jag har sökt några jobb, tänk om jag får ett av dem? Jag har hittat en potentiell medryttarhäst, tänk om den är den rätta för mig? Såå mycket som kan gå så bra men samtidigt kan det ju gå käpprätt åt helvete.
Men mest känns det som att jag har saker att se fram emot. Att jag ska tatuera mig nästa tisdag vet jag ju. På måndag har jag tid för synundersökning, det börjar vara dags att skaffa nya brillor. Det är dessutom mindre än en månad kvar till jul. Alltså, det finns så mycket jag skulle kunna vara lycklig över. Jag skulle kunna ljuga och säga att mitt liv är helt perfekt. Kanske så att alla andra kan gräma sig över att deras inte är det.
Men vad skulle det tjäna till? Mitt liv är inte perfekt. Även om många pusselbitar skulle kunna falla på plats inom en snar framtid så har jag inte allt. Jag är så himla svårt för att vara helt tillfredsställd. Jag tror det beror på alla som skriver att DERAS liv minsann är perfekta. Man tänker ju liksom, varför får dom men inte jag? Jag vill också ha!
Men det är ju inte realistiskt ens en gång. Folk som ba "Åh, min pojkvän kom just hem med choklad till mig, guud så romantiskt" Första tanken blir ju "Åhh, vad gulligt!" Men sen "Amen hallå, hur fan har du tid att skriva om det om det nu var så romantiskt?!" Och sen inser man att pojkvännen säkert blev skitirriterad och besviken för att tjejen alltid måste uppdatera om allt. Och då tänker man ju typ "Mohahaha!" istället. Fast innerst inne undrar man ju ... Kanske har de trots allt det perfekta livet?!
Men nä. Egentligen är det onödigt att må dåligt för att man tror att alla andra har det mycket bättre. Jag skulle LÄTT kunna skriva en massa bra saker som säkert skulle få alla att häpna över hur bra jag har det också. Men the true story är att det går upp och ner. Så är det väl ändå för de flesta?
Kommentarer
Trackback
