Det har stannat
Snacka om att jag är tankspridd just nu. Insåg just smått panikslaget att det är torsdag. Jag måste ju till stallet! Tur att jag bara jobbar till åtta och älsklingen ändå inte är hemma, då känns det helt okej att ta det efter jobbet. Jobbar kortpass 15.30-20.00 idag så det blir inga större problem. Dock grämer jag mig ändå, HUR kunde jag glömma?!
Tja, kanske för att jag har huvudet fullt med tankar på hur jag ska göra för att få fler jobbpass. Jag kollar efter fler jobb. Är väl ungefär i det läget att jag är beredd att ta vad som helst bara jag kommer framåt. Hatar att stå och stampa på samma ställe och det är precis vad jag gör nu. Snittar väl ungefär 120 jobbtimmar i månaden och det har jag gjort sedan starten. En del månader är något bättre. Men det är ändå marginella skillnader. It doesn't really matter, tio timmar hit eller dit. 40 timmar mer skulle göra skillnad. Då skulle det börja kännas helt okej. Men som det är nu, det känns bara hopplöst och jag har ingen motivation what so ever. Varför ska jag anstränga mig när det ger noll, nada, niente? Snart åtta månader och jag är kvar där jag började, inte utvecklingsmässigt givetvis men om man ser till antalet timmar. Sååååå himla värdelöst!
Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på för att ändra på det. Tips mottages så himla tacksamt.
