Bea

Ligger och blickar tillbaka på minnen från Italienresan last october (ibland går vissa meningar inte att formulera på svenska, så för enkelhetens skull skriver jag på svengelska här i bloggen). Under resan var det så mycket flängande fram och tillbaka att jag knappt hann njuta av det. Såhär i efterhand kan jag dock le åt en del. Som tillfället då jag stod i toakön på tågstationen i Venedig och två brittiskor kommer fram till mig. "Excuse me, habla inglés?" frågar den ena och jag svarar utan att tänka "si!" Rätt intressant. Alltså, misstog det verkligen MIG för en italienska? Hade de i så fall någonsin SETT en italiensk människa? Kul att fundera över faktiskt.


Alltså, ganska ungefär SÅHÄR såg jag ut (fast med glasögon istället för linser). Grazie? Prego? QUE?