Fladdrig
Denna dag började ju bra. Ehh. Huvudet känns faktiskt liite bättre men illa mår jag fortfarande och frukosten (lite yoghurt) gick med nöd och näppe ner. Skulle blåsa en matta med en hårtork eftersom att Yoda spillt ut vatten på den. Efter en stund fick jag hjärtklappning. Något är ju uppenbarligen galet då. Jag blir så sjukt less! Att konstatera att man är så jäkla värdelös att man inte ens kan orka med sex timmars jobb suger rentutsagt.
Fast någonstans känns det ändå positivt att våga erkänna att man inte mår bra. Att inte trotsa hur man mår och åka till jobbet för att sedan gå där spyfärdig. Jag har gjort det också. Många gånger. Att faktiskt lyssna på sin kropp är ju trots allt viktigt. Att inte ha inställningen att "det går ju så länge man inte är döende", det är inte värt det. Jag är svag, svag, svag. Jag erkänner. Men det finns inget annat sätt att tackla det här än att kapitulera och vila.
Fast jag kommer tillbaka. Det gör jag alltid. Jag hittar lösningar på mina problem. För jag vill så himla gärna må bra och vara stark. Jag kommer nå tillbaka dit igen.
Fast någonstans känns det ändå positivt att våga erkänna att man inte mår bra. Att inte trotsa hur man mår och åka till jobbet för att sedan gå där spyfärdig. Jag har gjort det också. Många gånger. Att faktiskt lyssna på sin kropp är ju trots allt viktigt. Att inte ha inställningen att "det går ju så länge man inte är döende", det är inte värt det. Jag är svag, svag, svag. Jag erkänner. Men det finns inget annat sätt att tackla det här än att kapitulera och vila.
Fast jag kommer tillbaka. Det gör jag alltid. Jag hittar lösningar på mina problem. För jag vill så himla gärna må bra och vara stark. Jag kommer nå tillbaka dit igen.
Kommentarer
Postat av: dad
Det låter klokt
Trackback
