Dumma dumma dumma!
Dagens första mål mat är just intaget. Har mest sovit hela dagen bortsett en sväng in på akuten. De kunde inte göra något så jag fick gott leva med min outhärdliga smärta. Är så grymt besviken och arg på min kropp, jag har skött träningen men ändå gör den såhär. Spänningshuvudvärken från helevetet och jag har verkligen inte fått behålla ens en droppe vatten i kroppen idag.
Jag är minst sagt matt eftersom att det dessutom var samma sak igår. Hoppas dock att det blir bättre till imorgon så jag kan jobba mina timmar. Jag hatar att vara svag, jag vill vara superwoman som klarar allt! Och jag HADE haft världens underbaraste liv om det inte varit för min kropps bristande intresse för samarbete. Jag kämpar och kämpar och kan för allt i världen inte förstå vad det är jag gör fel. Just när jag tror jag börjar få kläm på det så blir det värre.
Antar att det kanske är flera års felaktig hållning som börjar ta ut sin rätt. Det är min bästa gissning. Jag får väl helt enkelt bränna alla pengar på kiropraktor och sjukgymnast. Något måste jag ju göra. Jäklar alltså. Det hade varit lättare att acceptera om jag faktiskt varit med om en olycka eller något. Då hade jag i alla fall vetat exakt vad som orsakade det.
Det känns som att jag bara klagar nu men jag är bara så grymt besviken! Är såå nära att ge upp, men det är inget alternativ.
Jag är minst sagt matt eftersom att det dessutom var samma sak igår. Hoppas dock att det blir bättre till imorgon så jag kan jobba mina timmar. Jag hatar att vara svag, jag vill vara superwoman som klarar allt! Och jag HADE haft världens underbaraste liv om det inte varit för min kropps bristande intresse för samarbete. Jag kämpar och kämpar och kan för allt i världen inte förstå vad det är jag gör fel. Just när jag tror jag börjar få kläm på det så blir det värre.
Antar att det kanske är flera års felaktig hållning som börjar ta ut sin rätt. Det är min bästa gissning. Jag får väl helt enkelt bränna alla pengar på kiropraktor och sjukgymnast. Något måste jag ju göra. Jäklar alltså. Det hade varit lättare att acceptera om jag faktiskt varit med om en olycka eller något. Då hade jag i alla fall vetat exakt vad som orsakade det.
Det känns som att jag bara klagar nu men jag är bara så grymt besviken! Är såå nära att ge upp, men det är inget alternativ.
Kommentarer
Trackback