Bea

Igår var jag duktig och åkte och tränade efter jobbet. Jag har inte tränat på tre veckor. Vad är min kropps belöning till mig? Träningsvärk? Nej, inte ens det. En jäkla förkylning är vad jag vaknar upp med dagen efter. Känns så himla orättvist när jag väl bestämt mig för att ta tag i träningen igen. Jag behöver träna för huvudets skull har jag konstaterat, min kropp är väldigt spänd annars och jag får spänningshuvudvärk. Men när jag tränar är det som att kroppen inte orkar hålla på och spänna sig. Eller det är en teori i alla fall. Men i vilket fall som helst hoppas jag förkylningen går över fort. Inte har jag tid att vara krasslig!

Idag är jag i alla fall ledig, typ för en gångs skull. Min kära mor kommer på besök så vi kanske går på Nolia då idag är den enda möjligheten jag får att gå dit. Ja, jag har alltså jobbat från fredag då det började och kommer jobba till söndag då det slutar! Men idag kan jag gå i alla fall.

Och jag tycker det är toppen att jag jobbar så mycket, men jag måste verkligen försöka få tid över till annat också. Som träning till exempel. Och små glädjeämnen. Annars blir det som de senaste dagarna då jag haft huvudvärk nästan varje dag, varit sjukt less på allt och rätt grinig i ärlighetens namn. Men nu måste jag skärpa mig för annars lär jag inte få så mycket jobb som jag har nu. Och det är inte kul att gå runt att vara som jag varit de senaste dagarna heller. Det är inte sån jag är egentligen och jag känner knappt igen mig själv.

Men men. Nog ska det lösa sig också. Nu ska jag göra mig färdig så jag är klar när min mor knackar på dörren.