Panik

Jag vill skrika "STANNA! Gör ingenting utan mig!" Livet händer, saker händer och människor skapar minnen, skrattar och upplever saker. Utan mig, för jag jobbar. Det är ett faktum som jag med stigande panik uppmärksammat och jag vet ärligt talat inte riktigt hur jag ska kunna tygla paniken. Det är faktiskt inte så lite jobbigt. Jag viskar åt livet "vänta tills jag kan hänga på". Tror ingen lyssnar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0