Bea

Igår var min älskade mamma och hälsade på. Hon tyckte jag borde börja med yoga eller något avslappnande. När hon väl tog upp det var det inte svårt att förstå varför, man borde nog tagga ner några grader om man är för stressad för att vänta tills kaffesumpet sjunkit ner i kannan. Har alltid sett mig som hyfsat lugn ändå, men ganska ofta har jag nog en oro i kroppen. Allt ska gå fort, fort. Bli klart fort, fort. Har sällan ro till att göra något så hjärndött som att se på tv till exempel. Igårkväll vid halv tio-tiden började jag plocka disk istället och skriva dagbok, det FANNS helt enkelt inte ro att bara sitta och vara! 

Luuuuuuuugn Bea, luuuuuuuugn!