Crap
Känner mig som en jävla amöba som inte orkar göra ett jävla dyft. När jag samtidigt vill att en viss person ska kunna vara stolt över mig, blir det inte direkt bättre när jag inte orkar vara glad och handlingskraftig heller.
"Har du sökt det där jobbet än? Fixat sommarjobb? Gjort skoluppgifterna?" Nej, tänker jag skamset. Jag har inte orkat. Det är inte det att jag är lat, det är bara helt enkelt för mycket skit i mitt liv för att jag ska ha kraft att åstadkomma något. Undrar hur jag någonsin ska bli den alla vill att jag ska vara. Den man stolt kan stå bredvid och säga att man känner. Vill bara försvinna.
Men älskade lilla gumman! Nog har jag väl talat om för dig tillräckligt många gånger hur stolt jag är över dig! Jag skryter med dig! Jag har en så oerhört duktig dotter att man inte kan önska sig mer! Om det är någon annan i din närhet som inte kan se det borde denne titta en gång till.Jag är säker på att du gör saker efter dina förutsättningar.Ta inte död på dig själv, varken fysiskt eller psykiskt, för att tillfredställa andra.
