Bea

Det finns inga ord. Ingenting att säga. Har börjat inse att vissa aldrig kommer bli nöjda oavsett hur mycket man försöker göra rätt. För synen på vad som är rätt ändras från gång till gång och kraven ökar i takt med att jag lyckas bättra mig på någon punkt. Det är oerhört förvirrande. Jag vill sluta bry mig, men det är inte så himla lätt. Jag vet inte vad jag ska säga. Vad jag kan säga. So I say nothing at all.

Det fanns en tid då jag hade orken att tala om för folk vad jag tyckte. Nu orkar jag knappt ens andas. Ja, då är det lite mycket begärt att jag ska hitta det där modet att riktigt stå upp för vad jag tycker. Men det skulle så väl behövas och det finns ett antal personer jag skulle vilja säga ett och annat. Orkar bara inte göra det. So I say nothing at all. Absolut ingenting. Även fast det håller på att kväva mig.