Bea

Jag ska försöka le och vara glad. Inte låta en enda person trycka ner mitt humör till botten. Tyvärr är jag en sådan person som påverkas väldigt mycket av humöret på människorna i min omgivning. Men nu får det vara slut med det!Bara för att vissa verkar vara irriterade och griniga för jämnan vill jag inte också behöva vara sådan! Så istället för att påverkas ska jag verkligen försöka bli den som själv påverkar. Eftersom att jag i grund och botten är en himla glad och positiv person som inte retar upp sig för småsaker utan har en rätt lång stubin (så länge jag ätit i ordning), vore det väl roligare om folk tog efter mig. Kan väl jag tycka i alla fall.

Så nästa gång någon klagar ska jag bara le och nicka. Le och nicka. Snacka om provocerande. Och all kritik jag anser att jag inte var värd, ska bara rinna av mig som vatten. Jag VET ju att jag inte är så himla dålig. Varje gång någon överraskat utbrister "vad fort det gick för ovanlighetens skull!" eller man får höra att "vad bra du var idag!" så vet man ju, inte sjutton är jag värdelös. Inte alls. Vissa människor har problem. Jag tänker inte låta deras problem bli mina.

Jag kan inte förstå att det finns människor som inte verkar förstå att de påverkar sin omgivning på ett negativt sätt genom att klaga på allt och alla. Antingen förstår de inte eller så bryr de sig helt enkelt inte. I vilket fall som helst tycker jag det är helt sjukt. För vem vill vistas i ett klimat där man har ont i magen för att man är så rädd för att göra fel och inte räcka till. Vi är alldeles för dåliga på att uppmuntra varandra och se det positiva i var och en. Jag har börjat lära mig, men jag vet att det fortfarande kan komma onödiga pikar ur min mun också. Jag kan fortfarande tänka negativa saker om personer, men jag har börjat rannsaka mig själv och ställa frågan om det är värt det. Ingen vinner något på att jag tycker illa om en person. Allra minst jag själv.

Visst, folk gör fel ibland. Det är mänskligt att göra misstag. Men att påpeka det för dem varenda gång blir bara ett irriterande och onödigt störningsmoment som drar ner stämningen i gruppen. Det drar ner självförtroendet hos osäkra individer vilket leder till att de i slutänden inte kommer våga göra någonting med rädsla för att göra fel. Är det så vi vill ha det? Eller vill vi att folk ska våga ta egna initiativ och inte behöva fråga om allt. I så fall måste vi låta dem göra fel och inte göra någon stor grej av det.

Le och nicka.