Vill men vill inte
Jag läser en bok just nu som rör upp mycket känslor. "Dotter önskas" heter den och är skriven av Katerina Janouch. Med den titeln låter det förmodligen som att jag längtar fruktansvärt mycket efter en dotter, men så är inte riktigt fallet. I boken dör nämligen huvudkaraktärens mamma, hur hemskt är inte det? Så den jag längtar efter är min kära mor. Jag tycker hon ska flytta hit, nu på stört, så vi kan träffas oftare!
Okej, jag erkänner. Jag är kanske lite lat som inte orkar köra upp från Piteå till Skellefteå för att träffa henne. Lite mer än en timmes färdväg. En fruktansvärt dryg och seg timme, i alla fall om vädret inte tillåter att man ligger i en någorlunda hög hastighet. Idag öser regnet ner och jag oroar mig för vattenplaning. Hade föredragit om någon annan kört, eller om mamma kommit hit.
Men nu blir det inte så och jobb verkar det inte heller bli (sex dagars jobb denna vecka hade inte suttit helt fel). Så frågan är vad jag ska hitta på. Det värker lite allmänt i kroppen som det kan göra ibland när jag suttit still för mycket. Egentligen vill jag göra något, jag vill verkligen. Jag vill bara inte köra bil i regn i över en timme. Möjligtvis om jag fick betalt för det, typ om jag var taxichaffis eller något. Men att frivilligt utsätta sig för att snigla sig fram i 80-90 km/h? Hell no?
