Proud to be me

Dagens största måste är avklarat. Har ringt ett samtal och bokat in ett möte. Jag ser det som en ganska stor prestation med tanke på hur lite jag tycker om att ringa den typen av samtal. Dock är det sådant jag måste göra om jag vill komma framåt i livet. Som det är nu känns det mest som att jag står och stampar på samma ställe. Har så lätt för att bli rastlös när livet faller in i alltför tydliga rutiner.

Men jag är bra. Alltså, jag är riktigt jäkla bra. Jag har börjat jobba för att komma dit jag vill i livet. Framåt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0