You never know ...
Senare idag ska jag äta middag med min kära mamma. Det tyckte jag faktiskt var ett bra första steg mot att ta sig tid till saker och ting. I fortsättningen ska jag verkligen försöka bli bättre på att planera in saker och inte vara som nu och tycka att planering för något som sker om en vecka känns onödigt. Jag är ju som så att jag tycker att de som redan vet vad de ska göra om ett år, är helt galna. Herre gud, man vet väl aldrig var man är om ett år! Ja, jag talar ju av egen erfarenhet nu för ärligt talat trodde jag aldrig för ett år sedan att jag skulle vara journalistikstuderande i Piteå med förhållande och egen firma.
För ett år sedan förresten ... Då hade jag väl kommit hem från Turkiet för någon månad sedan och påbörjat sista året av gymnasiestudierna. Jag hade börjat kika på en reseledarutbildning i typ Småland och drömde om att guida runt turister på exotiska platser. Sedan insåg jag väl att om man har lite svårt för den sociala biten ska man kanske inte satsa på ett sådant yrke ...
Sedan hände något annat. Jag började med dans och helt plötsligt hade jag inte så svårt med den sociala biten längre! Fast vid det laget hade jag ju även förstått att reseledaryrket inte var något drömjobb trots allt. Jag kom istället så småningom på att jag ville satsa på författarskapet ... Efter att ha övervägt att göra karriär som advokat, massör, manikyrist, make-up artist, sjuksköterska ...
Men så blev det ju journalistik istället. Och resten är som man säger, historia. Men om ett år, vem fan vet vad jag gör om ett år?! Fast jag kanske ska börja intala mig själv i alla fall att det inte hinner ändras SÅ mycket på en vecka. Planering till en viss grad, kan nog vara vettigt. Nästa inköp: En kalender.
