The last piece of my heart?
Jag får inte finnas där för dig. Får inte. Inte krama, trösta och hålla din hand ... Det gör så ont i hjärtat, som vid det här laget inte ens är halvt efter alla bitar du brutit av det. Men jag vet ju att det finns anledningar, önskar bara att de inte spelat någon roll. Tårar, tårar, tårar. Hur mycket jag än försöker hålla tillbaka går det inte att undkomma smärtan att inte få finnas där för dig. För att du inte ville ha mig med.
Om en halvtimme ska jag cykla iväg på filmkväll med klassen. Jag ska klistra på ett leende, men inombords känner jag mig trasig. De får, men inte jag?! Förlåt, men AJ. Är det okej att önska ibland att vissa människor inte fanns? Ibland går det inte ens att låtsas vara glad ens i bloggen. Och visst är det så fel tillfälle att komma med anklagelser, men jag orkar faktiskt inte vara stark.
