Bea

Sitter ensam hemma och är på riktigt enstöringshumör. Eller egentligen är det lite både och, på ett sätt känns det skönt att få lite egentid men samtidigt vet jag att om jag väl skulle pallra mig iväg till någon skulle jag må så jäkla bra av det! Egentligen älskar jag att umgås med folk, men av någon anledning blir det så sällan. Antar att det är den gamla osäkerheten som spökar, den som säger att alla tycker jag är världens tråkigaste person och att ingen vill umgås med mig. Fast den nya varianten av mig skiter ju i sånt förstås, folk ska plågas av min tristhet! Mohahahaha :-D Eller vad fan, den nya jag tycker inte att jag ÄR trist, så de komplexen kan dra dit pepparn växer! :-D