Förkyld till tusen, men vila kan man göra i graven
Tiden fortsätter gå, men ändå tycker jag den går förvånansvärt sakta. Min hjärna ligger dock ungefär ett år före i tiden, det slog mig bara häromdagen att jag faktiskt inte har åldern inne för systemet än. Skumt, jag hade nästan lyckats övertyga mig själv helt om att jag hade det. I själva verket är jag faktiskt bara arton fortfarande, om man ska vara petig. Det känns inte så, alls faktiskt.
Men nog om det, nu ska jag berätta om gårdagen. Det började med en intervju med en klasskompis utanför skolan i strålande solsken, har nämligen i uppgift att skriva ett personporträtt. Därefter blev jag upphämtad av min lilla zombie (ja, för tillfället ser han faktiskt mer död än levande ut ...) och vi begav oss ut för att sitta omgiven av husvagnar och snacka skit med hans päron, samt klappa vovvar. Något senare sedan cyklade jag iväg för en filmkväll med några av tjejerna i klassen, mucho trevlans måste jag säga. Är så glad att jag hamnat i en så bra klass! :-D
Snart ska jag till en plats på jorden där solen aldrig ler ... Boden heter det visst. Men äsh, jag vet inte, har man gulliga små släktingar där tycker jag faktiskt man kan vilja åka dit ... ;-)
Jag är glad att du kom!!!!, Det finns en plats på jorden där solen aldrig ler, den platsen heter Boden, dit vill jag aldrig mer! Ibland känner jag att det är så oxå,de är en jävla kommun,,men man vänjer sig.
Jag är glad ATT jag kom! ;-) Det är en jävla kommun att hitta i, men annars är den säkert lika okej som någon annan :-P
