En saga för god för att vara sann?
Jag blev just riktigt rädd. För en stund sedan insåg jag hur fruktansvärt tur jag haft och hur lycklig jag är. Det är väl underbart för visso, men hur ofta håller sådant i sig?! När ska någon inse att min turkvot är fylld och att det är någon annans tur? ALDRIG, hoppas jag, ALDRIG NÅGONSIN. Men samtidigt känns det lite väl otroligt att just jag skulle få ha världens finaste pojkvän, världens bästa föräldrar och världens härligaste släktingar ... På samma gång. Jag, av alla människor!
Halelujah och amen. Ett under har skett ...
Finns det förresten någon risk att man blir dumpad för att man råkats äta upp sin pojkväns Läkerol? Shit i så fall, skulle vara så löjligt om man stupade på en sån sak, SÄRSKILT som jag fortfarande har kvar egna. Okej, det lät rätt osannolikt. Fast inte mer osannolikt än något annat som hänt mig förresten!
