Detta är också en dag antar jag ...
Jag tror mitt hjärta känns lite tyngre än vanligt. Om man kan lida med någon vars blogg man läst i några år nu, känna lite saknad efter någon man läst om i en blogg. Nej, jag antar att det är ganska fånigt egentligen, orimligt. Men ändå, någonstans känns det som att det visst går. I alla fall lite!
Nåja ... Om några timmar ska jag vara på skolan för att göra en intervju med en gammal klasskompis som jag inte träffat på en herrans massa år! Jag har bara väldigt varma minnen av henne, så jag hoppas verkligen att vi fortfarande kommer bra överens efter alla dessa år. Jag har nog alltid haft en slags illusion om att om vi skulle träffas igen skulle vi fortfarande vara lika bra vänner som vi var då. Antagligen är det inte alls så, herre gud, folk förändras ju! Men ändå, jag tänker hålla tummarna för att det i alla fall inte slutar med bråk ... ;-)
