Allt går väl om man vill, frågan är bara om man vill
Rent teoretiskt egentligen, vad hindrar mig från att hoppa på ett plan och imorgon befinna mig i ett varmt land långt härifrån? Sitter här i min lägenhet och stirrar ut genom fönstret med en stark känsla av begränsning, instängdhet. Så skönt det skulle vara att bara släppa allt här och börja ett nytt liv på varmare breddgrader! Sitta i solen och njuta, ta ett dopp i havet när än man känner för det och bara må allmänt väl. Istället befinner jag mig helt frivilligt i ett höstruskigt Piteå, när jag faktiskt kunnat vara var som helst i världen?! Det finns något som heter utlandsstudier, jobb utomlands och volontärarbete ... Men ändå är jag HÄR av alla ställen! 
Jag antar att det är för att här finns alla de jag tycker om och som betyder något för mig. Ärligt talat skulle det kanske inte vara så roligt att inta paradiset om man skulle vara tvungen att vara där helt själv ...
