Synd att klaga ändå
För ett fåtal timmar sedan kom jag hem efter att ha tillbringat helgen i den ljuvligt doftande staden i norr ... Ehm. Min kropp har i alla fall tyckt helgen varit fruktansvärt kylig, medan mitt hjärta hävdar att den varit alldeles förträffligt varm och hjärtlig. Har i vilket fall som helst frusit nästan oavbrutet vilket jag trodde berodde på allt isvatten jag hävt i mig, men när jag kom hem till Skellhell talade mamma om för mig att jag förmodligen har feber ... Yey! Det skulle tydligen även förklara huvuddunket som nästan dödat mig varje gång jag ställt mig upp idag.
Helgen har i alla fall, om man bortser från allt gäspande och huttrande, varit finfin! Den brukar ha en förmåga att bli det om man tillbringar den i rätt sällskap, har jag märkt. Man behöver inte ens göra så mycket egentligen, det går rätt fint att bara vara också :-)
