Ett hus på väg ...
Denna dag har varit minst sagt innehållsrik. Det började med teater på morgonen, No tears for queers (stavning?) som handlade om hatbrott mot homosexuella. Den var stark helt klart, men i eftersnacket började min energi ta slut och allt jag kunde tänka på var mat. Tillslut fick vi gå i alla fall och jag blev upplockad av mamma och vi åkte till Coop där jag fick äta tacobuffé ínnan det var dags att skynda till skolan för att ha en lektion. Efter
det fick vi gå och lyssna på politikern Ibrahim Baylan som sa en del intressanta saker.
Sen blev det till att skynda till bussen och medan jag stod och väntade på att den skulle komma, åkte ett stort hus förbi på vägen! Som tur var hade jag med mig min lilla digitalkamera och kunde ta några bilder.
Det är trist att behöva klottra ner bilderna med text, men jag vill inte riskera att någon snor den ... ;)
När jag kom hem slog jag på datorn och det visade sig förgylla min tillvaro extremt. På fem sekunder skiftade mitt humör från neutralt till att jag blev superglad. Varför då, undrar ni kanske. Jo, för en sådan liten grej som att jag fått en kommentar på mitt blogginlägg på DM. En person som jag dansat med en gång förut kunde tänka sig att dansa med mig igen. Helt osannolikt skönt att det faktiskt finns någon jag inte lyckats avskräcka! Eller kanske mer skönt att få det bekräftat, då kan jag ju inte vara fullt lika dålig som jag tror jag är. Glad gjorde det mig i alla fall!
Och denna dag lär nog fortsätta i glädjens tecken, ikväll har jag nämligen ridlektion och det är ju alltid lika roligt! Alla i min ridgrupp är så trevliga och hur mysigt är det inte att fika tillsammans efter ridlektionen? Underbart :)
