"Jag är inte bitter, näedå!"
Läste den här insändaren i tidningen i morse och kunde inte låta bli att le lite åt den (och fota den för att blogga). Visserligen är det givetvis jättesynd om den stackars studenthataren som inte fått sin baldröm uppfylld, men hans funderingar är onekligen lite intressanta. Jag kan inte låta bli att undra vad han varit på för danser där man blivit ihoplottad med en partner (please, tell me!?). Nja, det är nog bara att vackert bita ihop och bjuda upp någon ... Sedan skulle det vara lite intressant att veta hur han ser på det här med tjejöverskottet ... Kul att komma till balen för att upptäcka att det är slut på killar och att man blivit utan! Eller kanske inte då.
Men vad jag förstår ännu mindre är varför man inte skulle vilja gå på balen med en synskadad? Det är ju jättepraktiskt, man behöver ju knappt klä upp sig alls! Billigt och bra liksom. Jo ... Vi hade nog utgjort det perfekta balparet, han och jag. Men då får han allt ta och bättre på sin attityd först förstås!
