Bea

Idag har jag varit och fikat hos en klasskompis tillsammans med några andra. Det var trevligt, men det finns en hake med det också ... Det blir så sjukt tyst och tomt att komma hem sen. Har just motvilligt avslutat ett långt telefonsamtal och nu väller den över mig. Tomheten. Ska motvilligt erkänna något jag försökt förtränga, nämligen att jag verkligen inte tycker om att inte ha folk omkring mig. Någon som kan få en att skratta eller som man bara kan ge en kram när man känner för det. Som finns tillhands helt enkelt, inom räckhåll om det skulle behövas. Det är nog en av de få saker jag saknar med att bo hemma.