Bea

Det fanns en period då jag desperat ville vara någon annan, bättre. Nu har jag insett att jag faktiskt är riktigt förjävligt bra som jag är. Behöver inte vara nån massomtyckt tönt som springer runt och kramar allt och alla. Limited for a lucky few, låter betydligt bättre i mina öron har jag börjat inse. Betydligt mer jag. Tänk liksom om folk skulle börja vilja bli vän med en bara för att man var "poppis" och hade många vänner ... Det är ju en hemsk tanke hur trevliga de än skulle vara! Nej vad fasen ... Jag fortsätter nog vara lika förjävlig som vanlig och de som kan ta mig för vad jag är då förtjänar ju verkligen ett plats i mitt trasiga hjärta!


Jag är bäst på att vara mig själv!