Bea

 

Gamla bilder från ett tonårsjag. En förvirrad tjej vars föräldrar separerat för inte så länge sen. Träffat nya personer att leva med.

 

I en ny stad, en ny skola. En ny familj att hitta sin plats i, men bonusförälder och bonussyskon. Bo varannan helg hos den andra föräldern. Alltid vara sliten mellan två hem. Inga lätta uppgifter för en vilsen tonåring som ibland undrade vad det var för mening med något alls. Som ibland bara ville ge upp. Det var inte så lätt att skaffa nya vänner eller att bygga upp ett helt nytt liv i en ny stad.

 

Mycket var skitjobbigt, rentutsagt. Vad som däremot var så fruktansvärt fint var att få en extra familj. Att flytta in i någon annans hem och ändå aldrig känna sig annat än välkommen. Visst, jag var nog inte supertacksam över det då. Det erkänner jag. Men idag kan jag se tillbaka med värme och känna mig oerhört tacksam för att jag fick den bästa bonusfamiljen man kan ha. ❤️

 

Idag är jag inte tonåring längre. Jag har ett eget hem och en liten familj med man och två katter. Men det är nåt speciellt ändå med att komma tillbaka till en plats där man bott som ung. En värme och trygghet som sprider sig i kroppen. Det är också hemma. 

Sedan sist jag skrev har jag hunnit fulla 29 år. Det firade vi i helgen med en hotellnatt på Elite Stadshotell i Luleå. Det var en trevlig och lite spännande upplevelse, då det började läcka rätt kraftigt från taket mitt under frukosten. Det gulligaste var ju att ett barn gick fram och ställde dit en kopp som skulle fånga upp vattnet. Det räckte dock inte så långt och personalen fick ställa dit typ fyra hinkar ... Det visade sig att det blivit stopp i nåt avlopp, oups!