Bea

Jobbar sjutton dagar i rad nu and I like it. Dag elva ska avverkas idag, ett tretimmarspass över middagen bara. Får alltså ändå gott om tid att träna, vilket känns bra såklart. Det gäller bara att jag håller mig frisk och kry. Var lite orolig igår för att jag skulle bli förkyld, men förhoppningsvis är det bara mina konstiga trötthetssymptom som ger sig till känna. Ja, jag får en lätt förkylningskänsla när jag blir trött. Skumt

Det känns i alla fall bra att jag får jobba så mycket trots att jag är "arbetslös", haha. Har tänkt gasa på den här månaden och sen hoppas jag att jag kan få en lyxig heldag med min fästman nån dag nästa månad eller så ... Om inte annat blir det väl lagom till bröllopet.

Bröllopet ja. Igår låg jag vaken på natten och undrade vad fan vi gett oss in på. Jag som bara ville ha ett litet bröllop med typ palt till middag. Men nu sitter vi här och har bjudit nästan halva världen känns det som. Och paniken börjar komma krypande. Tänk om ingen ens kommer, vem skulle vilja glo på mig liksom?! Och jag känner även en viss ångest över att jag inte har nån tärna. Funderar på att om jag inte flyttat runt så mycket, hade jag haft några nära vänner kvar då? Känner mig smått misslyckad om jag ska vara ärlig. Tänker att jag måste vara en väldigt kall person som stöter bort folk i min omgivning. Undrar om det är sån jag är, eller varför annars jag alltid varit den som faller i glömska när resten av vännerna håller ihop oavsett avstånd.

Men det är väl ingen idé att älta över sånt egentligen. Får bara försöka göra det bästa av situationen helt enkelt. Jag ska ju ändå gifta mig med min bästa vän i hela världen. Det kan helt enkelt inte bli fel på något vis <3