Vem jag är och vem jag vill vara

Jag vet inte vad jag ska skriva om. Det känns egentligen som att jag inte vill skriva något alls. Inte synas över huvud taget. Bara bo under en sten. Börjar vara less på mig själv. Less på min spegelbild. På min röst. På mina tankar. Jag är den där personen som är ett bra val, men inget förstahandsval. Den där som alltid finns där, men som man egentligen inte lägger märke till. Som gör bra ifrån sig, men ändå inte sticker ut. Jag är TRÅKIG.

Vem vill jag då vara? Typ raka motsatsen. Någon som sticker ut ur mängden och drar uppmärksamheten till sig. Någon med pondus, som får folk att stanna till då man kliver in i ett rum. Någon som folk respekterar och tycker om. Någon som är ett självklart förstahandsval.

Jag tycker inte riktigt om mig själv. Inte för att jag är dålig på något vis. Men för att jag inte är ännu bättre. Ännu mer av allt. Något mer än medelmåtta. Jag trivs inte med att vara medelmåttig.

Kommentarer
Postat av: mamma

Att vara "ett förstahandsval" innebär också att människor förväntar sig mer av en. Man får mer press på sig och stressen kan nog bli för mycket ibland. Jag har efter år av "duktighetssyndromet" kommit fram till att jag egentligen inte vill vara "ett förstahandsval" fastän jag ändå fortfarande vill att människor ska tycka att jag gör ett bra jobb, vilket i sin tur innebär att när de tycker det känner jag ännu mer stress för att kunna leva upp till dom förväntningarna. jag måste alltså överträffa mig själv- ständigt- hela tiden.
Du har samma syndrom. "Duktighetssyndromet". MEN!
Du är bra precis som du är! Du behöver inte bevisa något för någon! Lev inte ditt liv för att tillfredsställa någon annan och deras förväntningar på dig. Det är skit för kroppen att ha de tankarna!
Gör allt som krävs för att kunna släppa dom!
Läs böcker i ämnet, gå på föreläsningar!
Förkovra dig!
Puss och krrrrrraaaam!

2014-10-24 @ 07:47:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0