Bea

Jag är helt jäkla matt. Plötsligt knackade det på dörren och iförd endast morgonrock gick jag och öppnade. Där utanför stod en postsnubbe som hade en leverans åt mig. Det visade sig vara den stora och tunga kapsågen som vi beställt tidigare. Gick in när jag skrivit under och väntade på att postsnubben skulle lasta av den. När jag kollade ut stod kapen där, hårt fastspänd i en lastpall, mitt på gården!

Jaha, nä, där kunde den ju inte stå. Så jag klädde på mig kläder och gick ut för att flytta den. Att avlägsna kapen från lastpallen visade sig bli svårt så jag bestämde mig för att helt enkelt försöka dra den in i carporten. Herre gud vad tungt! Jag drog, några centimeter åt gången. Bröstmusklerna kändes som att de skulle explodera.

Så, när jag ställde mig för att vila, stod han där som en fantastisk uppenbarelse. Grannen som kört förbi med sin bil hade bevittnat min fight mot kapen och bestämt sig för att ge mig ett handtag. Tillsammans drog vi den nedrans kapen in i carporten. Den var fortfarande tung och jag flåsade häftigt, men det gick betydligt fortare när man var två.

Att folk plötsligt bestämmer sig för att hjälpa till kan verkligen vara guld värt. Efter idag ska jag själv verkligen försöka bli bättre på det. Jag är kass på det. Tänker alltid "men vad kan JAG bidra med?!" I fortsättningen ska jag försöka tänka annorlunda.