Bea

Igår kände jag mig aningen nedstämd eftersom det inte verkar spela någon roll vad, eller ens om jag äter, det syns ju ändå ingen skillnad. Idag har jag kommit över det och bestämt mig för att det kvittar, istället för att ogilla min smala kropp ska jag tycka om den. För seriöst, hur många vill inte vara smala? Många drömmer ju för sjutton om det. Men jag har varit missnöjd för att alla andra säger åt mig att jag måste gå upp i vikt. Nu skiter jag i dem, jag mår faktiskt inte dåligt så viktökningen får komma om den vill men jag tänker inte gråta om den inte gör det. Huvudsaken är ju att man mår bra.

 

Varför i hela friden ska jag må dåligt över något som någon annan bestämt? Jag är så himla nöjd med mitt liv och det ska ingen ta ifrån mig. Det är inget fel med att se ut som jag gör så länge man mår bra. Och bra mår jag. Har fortfarande betydligt mer energi än många andra. Tror inte att jag orkat flänga runt som jag gör på jobbet om jag inte mått bra. Fett i all ära, men jag klarar mig utan det också.

 

Hoppas att folk någon gång kan sluta stirra sig blinda på en kropp och istället börja se hur personen i fråga faktiskt mår. Det finns underviktiga personer som mår bra likväl som det finns överviktiga personer som mår hur bra som helst. Och det finns normalviktiga personer som mår skit. Vågen visar en siffra och den siffran säger verkligen inte allt.

 

Jag är nöjd med mig själv.