Bea

Jag har under morgonen funderat på det här med förhållnden och kärlek. När ett förhållande tar slut, vad hände då med kärleken? Försvann den bara?! POFF BORTA?! Från att man längtar efter någon och vill vara med den jämt till ... Ingenting?

Eftersom att jag aldrig varit där vet jag inte. Men det känns inte som att en SÅ stark känsla bara kan försvinna. Jag kan inte tänka mig att jag någonsin skulle kunna sluta älska min sambo eller att det skulle kunna komma en dag då jag bara känner att "nu vill jag inte ha ett förhållande längre" Även de gånger det varit tufft har jag aldrig tänkt tanken att det skulle vara bättre om man gjorde slut. För alltså, skulle inte det vara som att göra slut med en väldigt stor del av sig själv? Och det går ju inte.

Om lite drygt en månad har jag varit i ett förhållande i två år. Känslan säger att det blir tre år, fyra år, fem år ... Vidare i all oändlighet. Om jag får bestämma. Jag kan tänka mig att jag inte är den lättaste personen att älska. Och det är gode svårt att ta sig hela vägen in till mitt hjärta.. Men alla som verkligen lyckats har aldrig riktigt tagit sig därifrån. Jag är inte så ombytlig av mig när det kommer till hur jag känner för folk. Jag kan byta kläder, lägenhet, bostadsort ... Inga problem. Men kärleken för vissa personer och djur byter jag aldrig ut. 


Älskar dig :-*