Brio är min vän
Sambon kom hem, var hemma några få minuter och blev tvungen att åka igen. Jag som längtat efter honom sedan i morse! Från att ha setts konstant i två veckor för att sedan återgå till sina normala, upptagna liv. Det är faktiskt inte sådär jättekul kan jag lova. Så nu sitter jag och tröstäter en påse av mitt favoritgodis Brio.
Samtidigt börjar jag redan nu planera för nästa resa. Jag vet att vi sa februari-mars någon gång ... Men bara en liiiiten resa i typ ... Oktober? Kanske inte så realistiskt men jag vill verkligen. Ibland känns det som att semestrarna är enda gången jag och sambon verkligen har tid att ses ordentligt. Ja, mer än högst en dag åt gången i alla fall. Fast nästa vecka är jag, HÖR OCH HÄPNA, ledig både lördag och söndag. Okej, jag kanske kan stå ut ändå.
Men jag önskar faktiskt att jag hade lite mer av ett niotillfemjobb. Eller sjutillsexton. Eller åtminstone samma jämt för att få in en någorlunda normal dygnsrytm och inte vara jetlaggad för jämnan. Men å andra sidan, jag har ju i alla fall ett jobb.
