Bea

Igår hände en ganska ovanlig sak. Jag ringde till jobbet och sjukanmälde mig. Ja, jag har alltså jobbat där i ett år och en månad och har varit frånvarande högst tio av alla de timmarna. Men igår kom bakslaget. Efter att ha pressat kroppen lite väl hårt ett tag sa den slutligen ifrån. Jag vaknade och mådde riktigt illa. Var vaken från halv tio till halv tolv och fick spy flera gånger. Somnade sedan och sov till typ halv fyra. Vaknade igen och spydde en gång till. Duschade. Låg däckad på soffan. Först kring sjutiden hade jag piggnat till nog mycket för att kunna äta dagens första mål mat. En räksallad. Tala om att jag rensade varje smula av den salladen!

Men idag vaknade jag faktiskt redan vid halv nio! De senaste dagarna har jag alltså varit så sjukt trött att det känts som att jag skulle kunna sova exakt hur länge som helst. Kanske behövde jag den där vilan igår.

Vad har jag då gjort de senaste dagarna? Jobbat, på dagarna. Umgåtts med folk på kvällarna. Sett Molly Maguire spela i Badhusparken. De har inte spelat ihop på typ tio år men grymma var de!

Bild från telefonen.

Har jag då lärt mig något av gårdagens bakslag? Äsh, det roliga har ju just börjat! Jag tänker fortsätta leva och så får det gå så länge det går helt enkelt. Och i oktober, om exakt 107 dagar, åker vi till New York! Tankarna går ju på högvarv ... Längtar gör jag konstant.