Undomsarbetslöshet
Jag blir så less på allt tjat om ungdomsarbetslöshet. Ja, för ärligt talat tycker jag inte det är så konstigt att folk går arbetslösa när man ser hur låg arbetsmoral många i ens egen ålder har. Som vissa idioter som öppet uttrycker att de inte vill slösa bort sitt liv på att jobba och tycker de ska kunna sitta hemma medan pengarna bara rullar in på kontot. Så finns det ju andra som bara klagar på att det är såå tråkigt att jobba och jag antar att de har en jättetrevlig stämning på jobbet när ingen egentligen vill vara där. Kanske är det samma personer som sjukanmäler sig från jobbet en lördagmorgon för att de är så himla bakfulla. Andra kommer bara en kvart för sent och verkar inte ett dugg stressade ens en gång.
Skräckexempel finns att se överallt och jag tycker de är läskigt många. Det känns ju inte direkt som att folk är särskilt måna om att behålla sitt jobb om de väl lyckats få ett. De tycker de ska göra så lite som möjligt och aldrig behöva offra något, men lön ska de ha. Om jag var arbetsgivare skulle jag totalvägra alla dessa idioter jobb. Skulle inte ens ta emot dem om jag fick bidrag för det.
Själv kan jag helt öppet och ärligt säga att jag tycker om att gå till jobbet. Jag vill vara där och jag vill göra mitt bästa för att förtjäna min lön. Det finns extremt många andra som också skulle kunna göra mitt jobb och jag är på inget sätt oumbärlig. Jag vet det och jag vet att man inte får något gratis. Så ska jag ha ett jobb ska jag förtjäna det, annars kan de lika gärna ge det till någon annan. Och ja, då har ju inte jag någon inkomst och kan göra sådant jag gillar. Så jag undrar bara, hur de tänker, de som klagar och som missköter sitt jobb? Har de faktiskt en längtan efter att leva på socialbidrag? För mig skulle det vara det ultimata misslyckandet.
Känner att jag blir irriterad över ditt inlägg här när du klankar ner på socialbidrag.
Vi som har någon slags sjukdom som gör att vi inte kan jobba och som faktiskt kämpar varje dag för att bli nog friska för att kunna jobba men som lever på socialbidrag, är vi misslyckade? Tänkte eftersom att jag exempelvis lever på existensminmum och får ut 3060 kr i socialbidrag som jag ska klara av hyra, kläder, mat, skor, hygienartiklar och fritidsaktiviteter med. Jag får inte ett öre mer än så för jag aldrig har kunnat jobba, därav inte kan få pengar någon annanstans ifrån än av just soc. Är jag ett misslyckande då? Borde jag hellre leva helt utan ett öre? Var jag misslyckad som sökte hjälp att få när jag inte var kapabel till att orka med ett jobb? Dom som "lever" på socialbidrag har det ju oftast inte speciellt bra och lever knappast något lyxliv på dom få pengar man får ut och har inte mycket att spendera då hyran och räkningarna är betalda. Det är Just och pass att man har råd med mat för hela månaden.
Som jag läser inlägget slår det inte ned på någon som verkligen är i behov av socialbidrag. I texten står "de som klagar och som missköter sitt jobb".
Tycker det känns riktat mot just dem och inte de som verkligen behöver hjälp.
De som verkligen behöver hjälp ska ju ha det och jag ser inget i inlägget som kritiserar detta. Det är väl snarare så att vi som är friska och har möjlighet att jobba ska göra detta så vi solidariskt kan hjälpa alla som behöver det. Märk väl också, en dag kan det vara vi "friska" som inte är det och behöver hjälp.
Har de faktiskt en längtan efter att leva på socialbidrag? För mig skulle det vara det ultimata misslyckandet.
Tyckte att det där var ett ganska tydligt nedslag på dom som har socialbidrag,Förstår din poäng däremot och vet att alla ser ur sin egen vinkel av det hela.
Svar till "irriterad": Givetvis klankar jag inte ner på dem som inte kan jobba pga. sjukdom och därigenom är beroende av socialbidrag. Jag skulle visserligen hata min kropp om den gjorde mig så sjuk att jag inte KUNDE jobba och skulle inte trivas med situationen, men KAN man inte jobba är det ju bara att gilla läget. De inlägget är riktat mot är de som mycket väl skulle kunna jobba eller som rentav har ett jobb, men som inte tar vara på den möjligheten. Jag ber så mycket om ursäkt om du tog illa upp av mitt inlägg, för det var verkligen inte riktat till sådana som pga. sjukdom inte KAN jobba.
/Beatrice.
