Otillräcklighet
Tillbaka till vardagen och känslan av att aldrig vara tillräckligt superb. I jobbet kan jag väl känna att jag landat i alla fall, men privatlivet får jag ingen ordning på. Det är så mycket som förväntas av en. Städa, tvätta, diska, laga mat, handla mat ... Och som kvinna i hemmet känner man ju ändå något slags ofrivilligt ansvar för att detta blir gjort. När man sedan misslyckas, tja, då är det ju lätt att känna sig som en rätt värdelös partner.
För de finns faktiskt, superkvinnorna som GÖR allt och lite till. Som håller hemmet rent och fint, har maten klar på bordet när gubben kommer hem och håller reda på vilka tider han har rast på jobbet och det möjligtvis är okej att skicka små gulliga sms.
Allt detta medan jag sitter som ett stort frågetecken och funderar på vad jag ska bli när jag växer upp. Med ett smått kaotiskt huvud som inte har en tanke på dammtussarna på golvet. Visst försöker jag väl bli någon att vara stolt över. Men varenda cell i mitt huvud skriker "FAIL".
För det räcker ju inte heller med att sköta hemmet. Förutom detta ska du ha ett eget liv, träffa vänner och utöva fritidsintressen. Du ska göra karriär och följa dina drömmar. Allt detta för att utgöra bilden av den perfekta människan, kvinnan och partnern. Det verkar faktiskt lätt för alla andra. But I don't know if I can do it all.
FAIL, FAIL, FAIL.
Du duger visst!
Jag kommer aldrig att förvänta mig att maten ska vara klar när jag kommer hem eller att det ska vara nystädat varenda dag!
Jag är, som du vet, realist och vet faktiskt att det inte är möjligt att göra och orka allt på en och samma dag och förväntar mig inte det heller!
Jag är minst lika irriterad på mig själv(MER!) för att jag inte orkar göra det jag vet behöver göras under veckorna för att kroppen helt enkelt inte vill!!!
Det vettigaste vi kan göra är att försöka vårt bästa och sträva mot att bli bättre! Mer KAN vi faktiskt inte göra!
Älskar dig min petunia!
G.
Älskar dig också <3
Det är inte kvinnan som har ansvaret för att nåt blir gjort. Man hjälps ju för all del åt för att lösa allt.
Man hjälps åt och tycker om varandra för den man är så löser sig det mesta. Ibland är den ena bättre på nåt just då och ibland den andra.
