En önskan
Börjar känna att det här med att alltid känna sig överglänst och aldrig riktigt vara lika bra, börjar bli lite jobbigt. Det spelar ingen roll att folk säger att man inte kan jämföra med andra osv. för det finns där ändå och gnager. Ger mig ångest. Önskar bara att någon fullt spontant någon gång kunde säga till mig att "det där har ingen tidigare gjort bättre". Vet att det antagligen är en ganska hopplös önskan, men det går ändå inte att låta bli att tänka på det. På hur mycket det skulle betytt.
Ja, om någon ändå kunde säga det åt en bara EN gång i livet. Men man börjar till slut acceptera att det nog aldrig kommer att hända. Jag är helt enkelt bara bäst på att vara mig. Där kan ingen(!)överglänsa mig. Jag är bäst på mig själv helt enkelt! :) Varför ska man hela tiden behöva vara berkräftad av andra för att må bra? Man är ju den man är och vem kan säga att jag är sämre än någon annan? Varför söker du andras bekräftelse på att du är bra? Det får du ju förresten! Men varför vill du vara bäst nödvändigtvis? Är det viktigt att vara bäst? Visst skulle det vara roligt att höra någon gång men det är inte viktigt för att jag ska må bra. Det borde det inte vara för dig heller älskade gumman. Tänk om Lasse tex kunde kläcka ur sig det någon gång men att det aldrig kommer att hända har jag insett nu. Jag är inte ens bäst i hans ögon. Så mitt val är ju då: ska jag gå omkring och må dåligt för det eller ska jag välja att strunta i det för att få må bra? Vilket alternativ är mer attraktivt?
Puss.
Mamma, du ÄR bäst! Älskar dig!
I mina ögon är DU också bäst älskade gumman! Finns ingen dotter jag hellre skulle vilja ha än dig! Du är ju mitt hjärta! :)
