Bea

Egentligen är jag inte en person som har särskilt mycket att dölja, så det är svårt att komma på en sak som ni inte vet om mig. Men något som kanske inte är så känt, är att jag verkligen inte kan ljuga. Jag tror det har att göra med att när jag var liten, kring 6-8 år kanske, så anklagade mamma mig för att ha ljugit fast jag inte hade det. Det var faktiskt en rätt traumatisk upplevelse och väldigt jobbigt att bli anklagad för något man inte gjort. Så jag talar helt enkelt alltid sanning för att jag vill vara en person man kan lita på. På så sätt behöver jag aldrig heller bli anklagad för att ha sagt något som inte var sant.

Det skulle till och med ta mig emot att ge någon en komplimang om jag inte verkligen menade det, så på den nivån är det. Ger jag en komplimang till er, kan ni därför vara helt säkra på att jag verkligen menar det. Inte ens vita lögner klarar jag av, hellre sårad av sanningen än lycklig av en lögn anser jag alltså. Fast ibland kan man ju hålla tyst, vilket jag blivit ganska bra på. Men det skulle verkligen vara en mardröm att bli konfronterad om man ljugit, en mycket bra anledning att låta bli.