SUUUUUUCK
Jag vägrar att inse. Men det går fan aldrig som jag vill eller tänkt mig. Sitter hemma uttråkad och kramsjuk. Åker flera mil för att slippa detta tillstånd. För att end up ... Uttråkad och kramsjuk. För att inte säga jävligt irriterad på mig själv för att jag ens åkte. Ångest över att bensinmätaren tickade iväg har jag också. Så jävla ovärt?
Älskade gumman. Inget är ovärt för man lär sig något varje gång. Jag önskar bara att du kunde försöka se varje lärdom som något positivt hur jäklig den än känns för stunden. Utvärdera situationen steg för steg, om det behövs med papper och penna, och se vad du gjorde och hur det fick dig att känna och varför. Sedan fortsätta utvärderingen med att se vad du kunnat göra annorlunda och vad du ska tänka på till nästa gång. Du är "värd" gumman och den som inte kan se det är inte mycket att hänga i julgranen till jul!
Älskar dig och för mig är du mer "värd" än alla andra tillgångar i världen!
Kqaaaaam!
