Ro



Synd att klaga faktiskt. Emellanåt känner jag mig sådär fruktansvärt rofylld, typ som om jag var 97 år och åstadkommit en väldans massa i mitt liv. Det är säkert eldens sprakande som gör det, för man kan väl inte direkt anklaga mig för att ha gjort sådär jättemycket under min korta levnadstid. Men mer ska det bli!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0