Picasso
Är sådär härligt slut i kroppen som man bara kan bli av ett ordentligt ridpass ute i friska luften. Det känns verkligen att jag lever och jag är bara så himla lugn och tillfredsställd!
När jag satte mig ner i sadeln innan ridpasset var känslan dock en annan. Rumpmusklerna klagade och sa ifrån, ville absolut inte sitta ner och hade nog inte återhämtat sig från söndagens ridning än. Satt alltså som på nålar typ första tio minuterna innan jag kunde slappna av ordentligt. Då däremot, jäklar alltså! När jag hittade knapparna ... Vilken häst! Dressyren finns i blodet, det blev jag allt övertygad om!
Sen att jag red vilse är en annan historia, fanns så många småvägar att välja bland i den där skogen! Tillslut gav jag pollen fria tyglar och jodå ... Hästar hittar tydligen alltid hem själv! Kloka djur.
Stjärnan :-*
