Bea

1 år idag ♥ Tänk vad tiden går fort!

Jag älskar dig mitt underbara pin-äpple! ♥♥♥

Okej att jag jämt är trött, att jag har ont i huvudet flera gånger i veckan och i alla fall en så mycket att jag blir tvungen att spy. Okej att jag har en ofungerande mage som tycker jag är en elak bitch varje gång jag försöker kurera min huvudvärk. Okej att ryggen är stel och värker. OKEJ.

Men att betala 339 spänn för en jävla medecin som knappt fungerar ändå. INTE OKEJ.

Ärligt talat känns det inte så himla roligt med livet!

Läser ni min blogg är ni kanske intresserade av att kika in på min skrivarsida där jag blandar blogginlägg, artiklar osv. Kolla in: Ordspridaren.

Har hunnit med att vara och hälsa på min kära Skellefteå-familj samt vara till Storklinta och åka lite slalom. Min hy har antagit en något sundare färg än innan och batterierna känns laddade. Imorgon börjar praktiken!

Sitter i soffan och känner mig jättetrött och seg. Igår var jag på stan och köpte mig ett par SKÖNA Reebok-skor och en rosasvart Nike-vattenflaska. Märkesnörd, jag? Jag som inte ens sportar särskilt mycket ...

Nyss fick jag ett mail där det stod att frågeställningarna jag valt att ha med mig till praktiken, inte duger. "Gör ett nytt försök och maila igen". Det är precis sånt här som gör att jag blir så himla less på skolan. Jag ska alltså lägga ner tid på något som inte en jävel varken bryr sig om eller har någon nytta av. Ta från mitt ytterst begränsade energiförråd för ... Vadå?

Snart ska vi iväg till Skellefteå och my dear family. Jag längtaaar!

Tydligen har jag inte bloggat på fem dagar. FEM DAGAR. Ja, det är faktiskt lite väl mycket. Men jag har haft typ fullt upp med redaktionsövningar på skolan. Och lite dans. Sen kanske jag antar att det inte är så många som läser ändå, så det är väl inte så stor idé att uppdatera tio gånger om dagen direkt. Men men ...

Jag är glad. Nyss lyckades jag nämligen "laga" min mobil som tidigare vägrat i sten att ha någon annan ringsignal än Sony Ericssons standard. Jag höll på att bli tokig på den ringsignalen, men nu är alltså Buddy Holly tillbaka tack och lov. Allt som krävdes var en återställning av standardinställningarna. Telefonen passade givetvis på att ta bort mina föräldrars telefonnumer på samma gång. De var också de enda såvitt jag kunde se. Vilken schysst telefon jag har, vägrar spela Buddy Holly och raderar mina föräldrar från kontaktlistan. Dessutom hade den lagt tillbaka några raderade sms i min utkorg och ändrat mottagarnamn på dem?! Fick lite halvt panik och undrade för några sekunder om jag verkligen skickat de sms:en till de personerna, jag har verkligen inte för avsikt att skicka pussmileysar till mina vänner. Men jag konstaterade att nej, knappast. Men nu är allt som det ska, för tillfället i alla fall. Får väl se hur länge det håller i sig den här gången.

Jag är peppad. Ett undantagstillstånd i dagarna. Dessutom är jag peppad inför att skriva en artikel. Det har faktiskt blivit ännu mer av ett undantagstillstånd tragiskt nog. Men på måndag och tisdag har vi redaktionsövningar och jag har en idé som jag verkar kunna ro i land. Intervjupersonen verkade vara pepp på det så det smittade av sig på mig tror jag. Kul när den man vill göra en artikel om tycker att det verkar roligt, då känner man sig inte påträngande och jobbig. Tror det kommer bli toppen faktiskt.

Jag vägrar att inse. Men det går fan aldrig som jag vill eller tänkt mig. Sitter hemma uttråkad och kramsjuk. Åker flera mil för att slippa detta tillstånd. För att end up ... Uttråkad och kramsjuk. För att inte säga jävligt irriterad på mig själv för att jag ens åkte. Ångest över att bensinmätaren tickade iväg har jag också. Så jävla ovärt?

"Är din trötthet en dold depression?"

Nej, läkaren satte diagnosen tillfälligt trött på mig :-)

Jag överlevde faktiskt natten. Helt själv. Monstren i garderoben kom inte ut och åt upp mig. Som att jag nu hade trott det. I lite halvvaket tillstånd någon gång under natten konstaterade jag att hela sängen var min. Då fick jag inte panik. Jo, nu är det konstaterat att jag fortfarande klarar av att sova själv. Det är lite kallt kanske, men inte så fasansfullt svårt som jag kanske trott.

Jag känner mig helt värdelös. Vaknar upp kring sjutiden på morgonen med världens huvudvärk, efter en stund går jag upp och då kommer typ allt obefintligt maginnehåll upp. Detsamma händer när jag senare ger mig på att försöka äta frukost. Det är bara att konstatera, redaktionsmötet klockan tio på skolan är bara att glömma. Så jag sätter mig i bilen och lyckas klara en plågad färd till busstationen för att släppa av min älskling. Varje gupp får huvudet att snurra, sakta går det. Väl hemma igen blir det sängen. Jag sneglar på klockan, tiden går. Nej, jag blir inte bättre. Kvart över tio kommer ett sms. Det vore bra om jag kom på mötet. Jo, det har jag också förstått men vad ska jag göra?

Nu börjar det lätta i huvudet. Det ligger och gnager någonstans men så länge jag sitter ner går det i alla fall att leva med. Men känslan av att vara totalt värdelös hänger kvar. Jag klarar ju ingenting. Jävla kropp, jävla huvud. Är så otroligt less.

Helgen har förflutit och jag har hunnit med att kolla på både möbler och lägenhet. Har hittat drömmsoffan, finns verkligen ingen soffa som går att jämföra med den. 3,60 meter lång med sängfjädrar. Den heter Lexus, vilket förmodligen säger allt om priset. Men ... Måste ha! Förutom dessa ha-begär och lite separationsångest från min lägenhet högst upp med underbar utsikt så har jag dock inte mycket att berätta om. Så nu tar jag istället tillvara på denna söndagkväll.

Det verkar inte se så positivt ut med sommarjobb för min del. Den delen av mig som tycker om att ha mycket pengar att röra sig med gråter i floder. Den trötta delen av mig tänker att det kanske är lika bra att jag får en sommar på mig att kanske återhämta mig lite och utan några krav göra precis vad jag känner för. Visst känns det sjukt misslyckat att inte ha ett sommarjobb, men alltså jag överlever ju utan också. Ska förmodligen söka två till som jag hittade idag, men får jag inget av dem så blir jag inte ett dugg förvånad.

Nåja, jag ska göra mig färdig för någon timmes möbeltittande och lite sådant ... 

Vanliga symptom:

Läkaren påstår att jag helt enkelt drabbats av tillfällig trötthet. Jag undrar ... Varar den verkligen flera månader? När vissa källor påstår att tröttheten bedöms som kronisk efter två veckor? Oh please! Han kunde väl i alla fall frågat NÅGOT annat än var fan den jävla huvudvärken satt?

Livet flyter vidare med sina toppar och dalar. Jag har varit till en läkare och fått ta prover, så förhoppningsvis kommer de kunna reda ut varför jag är så trött jämt. Huvudvärken jag har typ jämt är förmodligen spänningshuvudvärk, så för det ska jag få komma till en sjukgymnast som ska lära mig slappna av. Det känns jättebra måste jag säga, att det händer något! Dock ringde läkaren nyss i samma veva som jag skrev detta. De har fått svar på proverna och han trodde jag drabbats av en tillfällig trötthet?! Jotack, den har varat i några månader nu men ... Okej. Helt normalt, fullkomligt kompetent bedömning antar jag. Ehh.

Hade tänkt skriva mer men jag blev lite smått upprörd och besviken så jag avslutar nog här och sätter mig och hoppas att zombietröttheten går över snart.

Hånglat i mer än tre minuter? Säkert, inte för att jag tagit tid men.
Sovit i en annans säng? Absolut.
Hånglat på en bio? Haha, det kan man väl säga. Första daten typ.
Hånglat i skogen? Jodå.
Tyckt att din kusin är het? Har väl kusiner som ser bra ut, men het? Känns ju bara fel.
Sovit naken? Jodå.
Kört över hastighetsgränsen? Ehm ...
Målat om ditt rum? Inte jag själv nej.
Dansat framför en spegel? Händer rätt ofta ja.
Fått hicka? Ja och hemskt låter det.
Dumpat någon? Mjo, typ.
Stulit pengar från en kompis? Men nae!
Hoppat i en bil med folk du just träffat? Typ.
Varit i slagsmål? Tror jag väl inte.
Smugit ut ur ditt hus? Nejdå.
Haft känslor får någon som inte känt det samma? Jag frågade aldrig, men säkert.
Blivit arresterad? Inte det.
Hånglat med en främling? Inte direkt nej.
Lämnat huset utan att berätta för dina föräldrar?  Gått ut typ?
Varit förälskad i en granne? Nope.
Struntat i skolan för att göra något roligare? Jo, under min universitetstid har det väl förekommit.
Sovit i en säng med någon av samma kön? Varje natt typ.
Sett någon död? Bara djur och på bild.
Varit utomlands? Jupp.
Kysst en bild? Jodå.
Sovit till tre? Säkert någon gång.
Älskar eller saknar någon just nu? Ja, kom hem förhelvete. Jag kan inte sova :-(

Hemma från buggträningen, den fruktade fortsättningsettan. Känslorna är lite splittrade, på ett sätt vill jag tillbaka till den kravlösa grundkursen. Visst, samtidigt vill man ju lära sig mer och utvecklas men det känns inte som att jag vågar ha riktigt lika kul längre. Den utlösande faktorn för det var nog när en tjej som var med och dansade som kille började räkna takt åt mig. I den stunden var det som att all dansglädje försvann ... Men som tur var kom den tillbaka igen några danspartners senare. Men visst, man kände sig rätt tillplattad om man någonsin trott man fick tillåta sig att ha kul och bara köra på.

Nåja, jag är ändå glad. Bugg ger mig alltid en massa endorfiner vilket roliga kurskamrater bidrag såååå mycket till. Skulle kunna fortsätta i all oändlighet!

Jo ... Nu är det faktiskt dags att skriva ett sånt där riktigt lyckligt inlägg. Sitter just nu och lyssnar på Blender, ska åka mot buggträning om en halvtimme och livet är underbart. Ja, så känns det i varje fall just nu. Alltså, privatlivet är underbart. Skollivet är ... Alltså ... Det där med att sitta still på en stol flera timmar i sträck och inte göra något annat än lyssna funkar inte riktigt längre för mig. Jag vill GÖRA något, trötthet ger nämligen koncentrationssvårigheter av svåra mått. Men på onsdag ska jag kolla upp huvudvärken och det i alla fall så då kanske jag får svar på varför jag är så trött om jag har tur.

Hur som helst ... Jag är lycklig ... För jag har världens underbaraste och bästa pojkvän som sover bredvid mig varje natt och som gör mig glad! ♥

Hur jävlig dagen än känts är det alltid fint att komma hem ♥

Trodde nog inte att det gick att ha dagar som denna, men till och med att skriva på tangentbordet känns som en stor ansträngning. Att sitta på skolan idag har väl inte direkt varit någon hit, när kroppen värker är det lätt att man börjar räkna timmarna tills man får komma hem. Alltså vad ÄR detta? Känner mig bara totalt kraftlös, skumt.

Dans ikväll i alla fall. Hoppas det känns bättre då, jag brukar ju alltid piggna till på buggträningarna ... Hoppas hoppas.

Helgen har förflutit i lugn takt. Har knappt varit utanför dörren, förutom på kvällen igår ... Är man för slö för att laga mat får man besöka en pizzeria. Idag har jag i alla fall varit lite ambitiösare och lagat god mat, potatis och fläsksås med mycket vitlöksbonjour i. Det var riktigt gott faktiskt.

Lite som hänt, alltså lite att skriva om. Hmm ...

Dags att börja om med bloggandet ordentligt, det känns ju faktiskt lite bedrövligt att inte skriva några ordentliga inlägg över huvud taget. Dessutom har skrivsuget verkligen börjat komma tillbaka.

Jag har uppslag till romaner och mycket att berätta. Det roligaste i mitt liv just nu är nog att jag fixat en praktikplats! I tre veckor här längre fram kommer jag alltså befinna mig i Luleå och förhoppningsvis få göra en massa skojiga saker. Det blev inte praktik på en tidning som man kanske förväntat sig av en journaliststudent. Det blev något som förhoppningsvis blir ännu roligare, i alla fall lät det så när jag pratade med min handledare. Han nämnde bloggande och någon form av alternativa liv. Mer säger jag inte, men det verkar spännande.

Men nu kommer nog snart pappa hit för att äta lunch med mig, så jag ska sluta skriva för stunden.