Bea

Trötthet. Jag fungerar normalt men ändå inte. Trots att jag har en inflammerad tarm är det inte i kroppen mina största problem sitter, utan i tröttheten. Det är som att inflammationen suger ur all energi och gör mig till en zombie som rör på sig som vanligt, jobbar på som vanligt men inte har några drömmar och inte orkar bry sig om särskilt mycket över huvud taget. Det känns som att om jorden skulle gå under skulle jag stå där och stirra och tänka "jaha ...?" 

 

Jag har länge intalat mig själv att det är normalt att vara trött jämt. Att det är likadant för alla. Men jag tror fan inte det längre. Trötthet är väl ändå inte ett normaltillstånd, om man sover så mycket som jag gör (ofta minst nio timmar per natt) borde man väl vara pigg? Om man jobbar fyra timmar och tränar ett halvdant pass efter det borde man väl inte känna sig halvt döende?

 

Jag tror att om tröttheten skulle försvinna skulle jag kunna börja drömma igen. Hjärnan skulle börja arbeta normalt och tänka alla tankar som nu är blockerade för att jag helt enkelt inte orkar tänka. Jag skulle kunna lägga energin på annat än att bara försöka hålla mig vaken. Men hur botar man trötthet när inte sömn hjälper, när proverna visar att mina värden faktiskt är bra och när ingen energidryck i världen har någon verkan?

 

Det är dags att börja tänka lösningsorienterat trots att det inte är min starka sida att tänka just nu. Något måste jag ju kunna göra för att tröttheten ska försvinna, eller hur? Någon lösning måste det finnas. Det bara måste.